Att förlora någon

Till dig som är nydrabbad

Sorg är något som alla människor kommer att uppleva någon gång. De känslor man upplever som en del av sorgen är en naturlig och frisk reaktion på en förlust.
Om man drabbas av en traumatisk sorg, som vid ett inträffat självmord, väcker det alltid starka känslor. För den som är ung kan det vara särskilt svårt.
När man är tonåring eller i tjugoårsåldern är det ofta många stora förändringar samtidigt i livet. Samtidigt har man en begränsad livserfarenhet och ofta ingen erfarenhet av att förlora anhöriga eller av att gå igenom svåra kriser.
Det är därför vanligt att man blir skrämd av sina egna reaktioner, som kan kännas förvirrande och överväldigande. Man kanske tror att man håller på att bli tokig eller att man aldrig kommer att kunna må bra igen.
Man kanske också tror att man är ensam om att känna som man gör.
När man är ung kan det kännas svårt att söka stöd hos familjemedlemmar. Om självmordet har inträffat inom den närmaste familjen är hela familjen drabbad av sorgen och många ungdomar undviker därför att söka stöd för egen del. Istället kanske man blir den som ska vara stark och som ska ta hand om andra, t. ex. sina föräldrar. Man kanske också drar sig undan från sina kompisar, och får svårt att orka med studierna. För att försöka hantera sin ångest kanske man börjar göra saker som inte är bra för en.

Att träffa andra med liknande erfarenheter
Våga prata om det som hänt. Våga sök hjälp. Att isolera sig och lägga locket på känslorna gör inte att sorgen försvinner. Be om det du behöver, och tänk på att du är viktig och att du har rätt att söka stöd för egen del. Ofta är vi duktiga på att ta hand om andra, men är inte lika noga med oss själva.
Genom att träffa andra som har gått igenom samma sak, märker man att sorgens olika ansikten är en naturlig del av processen. Det finns inget som är rätt eller fel när det gäller hur man sörjer, och det finns ingen särskild tidtabell med olika sorgefaser som ser likadan ut för alla.
När man får kontakt med andra som har gått igenom samma sak så märker man att man inte är ensam om sina känslor, att det går att må bra igen och att man inte blir tokig, även fast det känns så.
Vi i SPES finns för dig!

Kroppen behöver sitt
Ta hand om din kropp – den bär dig genom den här svåra tiden. Du har hört det förut, men vi säger det ändå; genom att se till att ge kroppen den sömn och den mat den behöver för att fungera bra så blir det lättare att orka. Genom att komma ut i frisk luft och dagsljus och genom olika former av motion (försök att hitta det du verkligen gillar) så kommer du att få mer ork och också lättare att slappna av och sova.

Samtalsstöd och läkare
Dra dig inte för att kontakta någon professionell om du känner att du behöver det. Det kan vara någon skolsköterska, husläkaren, den öppenpsykiatriska mottagningen, en ungdomsmottagning, en diakon inom kyrkan, eller någon av de stödlinjer som man kan kontakta via telefon, chatt eller mail. Det är aldrig ett tecken på svaghet att söka hjälp, tvärtom.

Läsa, skriva och koppla av
Att läsa om andras erfarenheter och om sorg kan kännas skönt. Vi har en boktipslista här på webbplatsen där det finns många förslag.
Kom ihåg att även ta en paus från sorgen när du känner att du behöver. Vi behöver både få bearbeta det som hänt och få vila från det. Båda delarna är lika viktiga. Försök att hitta sådant att göra som du mår bra av. Att hitta stunder då man får slappna av, tänka på annat och ha roligt är läkande.
Om du känner ett behov av att tala med den som du mist kan det kännas skönt att skriva ett brev till honom eller henne. Du kan också göra en minnesbok, skriva en dikt eller måla en tavla, beroende på hur du tycker om att uttrycka dig. Kanske har du en särskild plats, vilket kan men inte behöver vara där din anhöriga är begravd, som du kan söka dig till för att ”tala” med den du förlorat. Ofta behöver vi få uttrycka våra känslor direkt till den avlidna, även de känslor av vrede som är naturliga efter en förlust.

Att komma ihåg
Kom ihåg att det inte alltid kommer att vara såhär svårt. Det kommer att kännas bättre igen. Även om det är svårt att tro det just nu.
Vi är många som har upplevt det som du går igenom just nu.
Och till sist – skuldkänslor är en naturlig del av sorgen efter ett självmord. Men kom ihåg att oavsett hur du känner och tänker så var det inte ditt fel att personen du mist tog sitt liv. Även om det känns så.
Var rädd om dig! Ta hand om dig och våga prata om det som hänt!
Varmt välkommen till SPES. Vi finns här för dig.

 

Den akuta sorgen

Någon du älskar har plötsligt tagit sitt liv. Smärtan är så total att det känns omöjligt att kunna överleva.

Varje självmord innebär alltid en total katastrof för de efterlevande. Att förlora någon man älskar genom självmord är den allra värsta förlust en människa kan uppleva. Ett självmord innebär en traumatisk förlust. En förlust som kommer oväntat, plötsligt och ofta våldsamt.

Att överleva förlusten av en närstående genom självmord är en lång och svår resa. I början känns det omöjligt att tänka sig att det någonsin kommer att kunna kännas lättare igen.

Det är normalt att känna en störtflod av olika känslor. Det är normalt att bli uppslukad av sorg, förtvivlan och hopplöshet. Det du tvingas gå igenom är en av de absolut värsta påfrestningar som kan drabba en människa. Dina reaktioner på detta är normala.

Det är viktigt att komma ihåg att känslorna kommer att minska med tiden. Det kommer inte alltid att vara lika svårt. Du kommer att kunna hitta tillbaka till ett levbart liv. För alltid förändrat. Men ett levbart liv.

Vi sörjer alla på olika sätt. Det finns inget schema, ingen tidtabell och inga avgränsade krisfaser som passeras i en viss ordning. Det är istället vanligt att sorgen böljar fram och tillbaka i vågor av intensiv sorg, hjälplöshet, förtvivlan och ilska.

Följande känslor och tankar finns ofta med i sorgen efter ett självmord:

  • Chock
  • En känsla av overklighet
  • Varför? Varför? Varför?
  • Förtvivlan
  • Intensiv sorg och saknad
  • Ensamhetskänslor
  • Känsla av att ha blivit övergiven
  • Rädsla, oro, ångest
  • Depression
  • Skuldkänslor
  • Ilska
  • Skam
  • Självanklagelser, anklagelser mot andra
  • Rädsla för fler självmord i familjen
  • Egna självmordstankar
  • Existentiell ångest, förlust av trygghet, tillit, tro.

Chocken efter ett självmord sitter ofta i länge. Det efterföljande sorgearbetet tar mycket kraft under lång tid, ofta längre tid än vad omgivningen förstår och förväntar sig.

Så småningom kommer du att må bättre. Så småningom kommer du att hitta tillbaka till ett levbart liv igen. Du kommer aldrig att glömma och du kommer aldrig mer att bli densamma, men du kommer att överleva och åter finna att livet går att leva.

 

Vanliga reaktioner även efter lång tid
  • Känsla av att vara överväldigad, bedövad, chockad eller förvirrad.
  • Stark längtan och saknad efter den döde.
  • Stark känslomässig smärta, ledsenhet och sorgeattacker.
  • Gråter eller försöker hålla tillbaka tårarna vid tankar på den förlorade.
  • Tänker ofta på den förlorade.
  • Smärtsamt att minnas personen samtidigt som mycket i omgivningen påminner om den bortgångne.
  • Försöker undvika sådant som påminner om att personen är borta.
  • Svårigheter att acceptera förlusten. Bitterhet.
  • Känsla av att vara konfunderad över sin roll i livet eller att inte veta vem man är, att känna att en del av en själv har dött.
  • Upplever att det kommer att vara svårt för att gå vidare, t ex få nya vänner, ägna sig åt nya intressen.
  • Svårigheter att lita på andra.
  • Känner sig känslomässigt avtrubbad.
  • Känsla av distans och främlingskap inför andra människor.
  • Oförmåga att känna närhet till de närmaste.
  • Livet känns otillfredsställande, tomt och meningslöst.
  • Minskat intresse för aktiviteter som man tidigare tyckte om.
  • Svårt att se fram emot saker och ting med glädje.
  • Försämrad funktion socialt, på arbetet eller i andra viktiga avseenden.
  • Känner sig spänd och uppskruvad.
  • En känsla av rädsla som om något förfärligt håller på att hända. Oroande tankar.
  • Svårt att sitta i lugn och ro och vara avspänd. Rastlös, måste hela tiden vara på språng.
  • Trötthet.
Symtom som vid PTSD kan förekomma

Vid traumatisk förlust kan symtom som vid posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) också förekomma. Detta kan t.ex. yttra sig som:

  • Återupplevandesymtom där personen återupplever händelsen i mardrömmar eller plågsamma minnesbilder dagtid, s.k. flashbacks. Dessa flashbacks är starkt ångestväckande och ger en kraftig stressreaktion (ex hjärtklappning, skakningar, andningssvårigheter).
  • Undviker att tänka på eller tala om det som hänt. Undviker aktiviteter, människor, samtal eller situationer som kan påminna om vad som hänt.
  • Personen kan också få en känsla av likgiltighet, av att vara emotionellt avtrubbad samt känna att upplevelsen skapat ett avstånd mellan henne själv och andra människor. En känsla av att man inte har någon framtid är också ett symtom.
  • Symtom pga ett överaktivt sympatiskt nervsystem. Detta kan yttra sig som irritabilitet och vredesutbrott samt att man är spänt vaksam och rycker till mer än normalt vid plötsliga ljud (dvs organismen är hela tiden ”vaksam på faror”).
  • Ångest och depression.
  • Plötsliga panikkänslor.
  • Koncentrationssvårigheter.

Handbook for survivors of suicide

Handbok om sorg

Vagar genom sorg

Internetmedicin om sorg

I sorgens tid är en film om att möta en människa i sorg. Filmen är framtagen gemensamt inom SAMS, samarbete för människor i sorg. Vår vision är att människor ska få bättre kunskap om vad sorg är, eller kan vara.

I sorgens tid